Det var i början på förra seklet som Stockholm fick sina första ljusreklamskyltar. Den äldsta som finns kvar i dag är den lysande tandkrämstuben Stomatol vid Slussen från 1909. När tekniken att fylla glasrör med neon utvecklades exploderade intresset och på 30- och 40-talen lystes staden upp i ett rött sken. Inte minst kring Kungsgatan, Vasagatan och Stureplan där Dagens Nyheter var först med en reklamskylt i neon 1924.

– Det var som ett stort folknöje att gå ut och titta på skyltarna, berättar Per Kallstenius, tidigare stadsarkitekt i Stockholm och en förkämpe för att behålla klassiska ljusskyltar. Men många av skyltarna har försvunnit genom åren, som Dux-reklamen på Hötorget och Pommac-skylten med sina karaktäristiska bubblor. Inte heller i dag lever skyltarna säkert eftersom de inte kan
kulturminnesmärkas.

Det bästa är om en antikvarie på Stadsmuseet fastslår att det finns ett kulturhistoriskt värde för det har en betydelse för plan- och bygglagen. Annars är det den allmänna opinionen som kan kräva att skyltarna ska vara kvar, säger Per Kallstenius som menar att ljusskyltarna är en viktig del av
stadsbilden.

Dels är neonskyltarna vackra, dels har det här landet långa mörka och slaskiga perioder och då är skyltarnas ljus viktigt. Per Kallstenius var själv med om att instifta priset ”Lysande skylt” 1997 vars syfte var att stärka statusen på skyltkonsten. I dag ser han att det har gett resultat.

Skyltkonsten är på väg tillbaka och neonet har fått en nystart där man utbildar glasblåsare igen som
kan göra neonskyltar. Att ha lysande bokstäver är också enkelt i dag med led-teknik.

LÅT OSS GE ER GAMLA KLASSIKER ETT NYTT LÅNGT LIV